mormor

Jag är så otroligt glad över att min kära mormor är så stark. 
När beskedet kom hamnade hon i chock, även morfar. Hon grät under gårdagen och ja det måste man. 
Men idag, hon är såå otroligt stark och ser detta lite som en kraftsatsning. Hon måste ju klara det och tänker kämpa stenhårt. För vi alla måste tro att detta går vägen! 
Hon är söt och ringer till oss även nu när hon mår så bra, för att vi inte bara ska gräva ner oss i det dåliga. 
För tillfället är mormor starkare än någon av oss. Det är vi runtomkring som tar detta tuffast, hur kommer det sig?
jag ställer mig frågan om och om igen  -när kommer denna känsla bli okej? När är det tid att inse. Jag hoppas varje gång jag blir själv att det bara är på låtsas, en enda stor mardröm som ständigt påverkar mig.

Känner mig som ett tomrum utan svar, vad finns det för svar? Allting är ett enda frågetecken över framtiden. '
Och angelica gillar inte okontrollerade tillfällen, jag är en kontrollmänniska ;) hihi. Ursh gillar det inte.
...lämna mig inte ensam.
inte mamma, min familj, dina syskon och framföraltt morfar. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0