när livet får en plötslig vändning

Jag vaknade imorse med en rolig händelse med bilen, trodde jag hade tur och har mer eller mindra skrattat mig igenom dagen på jobbet! Tills jag kom hem då bilen visst hade en massa vatten i sig, opps? ;) Klantigt.
Fick också ett väldigt tragiskt sms från min kära mormor, som besökt läkaren med ett mindre trevligt besked. 
Hon hade fått diagnosen elakartad tumör i tjocktarmen, cancer.  
Visst har det vart en hel del utredningar och prover det sista för att få svar till varför hon var så trött och hängig. Hennes blodvärde låg under hälften av normalt, extremt dåligt. Nu har vi då fått svaret.
Jag tog aldrig till mig det på jobbet när smset kom, en förnekning och flykt ifrån sanningen. Det var inte förrens jag kom hem och fick se mamma gråta som jag också brast. och om vi inte ska tala om när jag klev innanför dörren hemma hos mormor och morfar. ohj, då panikgrät jag. 
Allting är så främmande, jag har aldrig haft ordet cancer så nära. Jag har bara hört allt fruktansvärt, men varje gång tänkt att det händer inte mig. För visst gör man det, man är för godtrogen.
Men just i detta fall så händer det, det som verkligen inte får hända- det händer!
Mamma gråter, och har gjort hela dagen. Jag gråter när jag ser hur illa däran morfar är. Morfar är stålstark, mer lik superman i mina ögon ;) idag var han svag, helt tom. Livrädd att bli ensam, livrädd att förlora sin livskamrat efter 57 år ihop, 50 år gifta. 
Jag har ingen aning om cancer, jag är såå otroligt dåligt insatt. Vilket gör mig och alla andra väldigt oroliga, vi har ingen kontroll. Internet förklarar, men alla fall är så väldigt individuela så jag får ändå inget svar om vad som kommer hända i framtiden. Snälla ge mig ett svar ! jag hatar detta.
Det väntas en operation, men först om 2-3 veckor. men hallå? det jättelång tid i dessa fall. Gör nått nuuu, det kan utvecklas till nått värre, snälla NU! Det blir ett par tuffa veckor innan vi vet hur operationen går, då de också vet om de spritt sig eller endast sitter där tumören nu finns. Hur ska man då tackla en ny grej om det så är? Är detta bara början? FYFAN, jag hatar det verkligen.
Morfar grät och kramade mig, han var livrädd. Mormor kramade mig och berättade om den ängel som jag är för dem. Snälla hjälp mig, rädda mig från detta angelica, du är min ängel! Då höll jag på och dö, jag ville så gärna. Jag måste, hon är livrädd. Hon är inte färdig. livet har så mycket mer och ge. Jag har mer att ge henne!



jag hatar mig själv för den nonchalanta stil jag haft mot cancer och alla andra sjukdommar som folk råkar ut för, det är inte medvetet jag gjort det. Bara i okunskap och dålig insätt i händelsen. Idag förändrades en stor syn i mitt liv. Jag vill göra något!! jag vill hjälpa till och rädda. Dessa dagar bör inte en människa på jorden få uppleva, inte ens min värsta ovän. Det är fruktansvärt. 
Ikväll gick jag hem och gav en gåva till cancerfonden. jag är redo att satsa allt, jag tänker se till att mormor blir frisk!!!

jag älskar dig mormor, och dig morfar!
Håll ut, kämpa - tillsammans ! Vi har varandra <3




Jag har ont i magen, det liksom knyter sig som en stor sten!
it sucks!!!









Kommentarer
Postat av: Alexandra

Usch vad hemskt! Jag är verkligen jätteledsen för er skull. Det är sjukt svårt att förstå när det inte händer en själv, men jag inser att det är otroligt jobbigt. Sorg är något vi alla vet vad det är- och det är något ingen vill uppleva:( Mina tankar till er!

2011-04-14 @ 00:22:42
URL: http://nyheter24.se/modette/alexandraaaj

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0