Here's the day you hoped would never come
Detta är dagen vi alla fruktat för i en månads tid. Att riva upp vår saknad och sorg, kastas runt i ett vimmel av kaos och sorg i huvudet. Att gå in i kyrkan och se alla nära och kära, uppklädda i någon form av mörk klädsel för att visa sin omtanke och respekt. Som okunnig människa på just begravningar så kliver man in i kyrkan och vet inte vad man ska få uppleva och kommer känna. Hur ska det kännas? Svårt svar, vi alla är olika och reagerar på olika sätt. Vi alla kan hålla med om att sorgen tar övertaget och tillslut kan vi inte hålla tårarna inne.
Begravningen delas på något vis in i olika faser. De första 30 minuterna tillåter man inte sig själv att gråta och beröra andra. Man håller det inom sig själv, fäller en och annan tår och låter klumpen i halsen växas allt större och större. Efter en stund landar man i att det faktiskt är verklighet det som händer. Man accepterar situationen och iaktar allt fint. Sen brakar helvetet loss, då släpper precis alla hämningar en människa har i kroppen. Ett sista farväl står i de fina menykortet, som är smyckat med en av vår saknades favorit ägodel. I detta fallet en fin bil, en vacker passion. Föräldrar och familj tar det första avskedet av sin älskade vid kistan, resterande i kyrkan rycks med av den chockernde sorgen och panikkänslan som fyller kyrkan. Det finns ingen återvändo, vi är vid slutet. Nu gråter människor högt, det skär i hjärtat och ekar på något vis fortfarande högt i huvudet. Tanken att gå därifrån och försöka fly sorgen slog mig. Men nej, självklart ska man klara detta. Man behöver gå igenom hela processen för att någon gång i framtiden ens ha en chans att kunna gå vidare. Det gäller att tillåta sig själv att vara ledsen, gråta, skratta och känna saknad. Det är naturligt och hjälper människan till det bättre. Det viktigaste är att omges av positiva människor och de som betyder något för en. För precis som vår saknade erics far sa "- jag är omgiven av bra människor, självklart klarar vi detta. Bara vi gör det tillsammans! " Otroligt fint sagt, otroligt fint tankesätt.
Jag avgudar dessa människor så otroligt högt, de har hjärtan av guld och är starkare än många fler jag mött. Jag vill att ni ska veta ni alltid kommer finna stöd hos alla de människor som befann sig i kyrkan idag, samt på den otroligt fina minnesstunden i församlingshemmet efteråt. Tusen tack för så fint ordnat, ni har verkligen lyckats lyfta en tund tillställning till något såpass vackert. Det tror jag väldigt många personer uppskattar starkt.
Enormt roligt att så många människor deltog. Det är värdefullt!
Var rädd om de människor du har omkring dig, dela många fina skratt tillsammans och glöm inte att tala om hur mycket du tycker om dina nära&kära! ♥
Begravningen delas på något vis in i olika faser. De första 30 minuterna tillåter man inte sig själv att gråta och beröra andra. Man håller det inom sig själv, fäller en och annan tår och låter klumpen i halsen växas allt större och större. Efter en stund landar man i att det faktiskt är verklighet det som händer. Man accepterar situationen och iaktar allt fint. Sen brakar helvetet loss, då släpper precis alla hämningar en människa har i kroppen. Ett sista farväl står i de fina menykortet, som är smyckat med en av vår saknades favorit ägodel. I detta fallet en fin bil, en vacker passion. Föräldrar och familj tar det första avskedet av sin älskade vid kistan, resterande i kyrkan rycks med av den chockernde sorgen och panikkänslan som fyller kyrkan. Det finns ingen återvändo, vi är vid slutet. Nu gråter människor högt, det skär i hjärtat och ekar på något vis fortfarande högt i huvudet. Tanken att gå därifrån och försöka fly sorgen slog mig. Men nej, självklart ska man klara detta. Man behöver gå igenom hela processen för att någon gång i framtiden ens ha en chans att kunna gå vidare. Det gäller att tillåta sig själv att vara ledsen, gråta, skratta och känna saknad. Det är naturligt och hjälper människan till det bättre. Det viktigaste är att omges av positiva människor och de som betyder något för en. För precis som vår saknade erics far sa "- jag är omgiven av bra människor, självklart klarar vi detta. Bara vi gör det tillsammans! " Otroligt fint sagt, otroligt fint tankesätt.
Jag avgudar dessa människor så otroligt högt, de har hjärtan av guld och är starkare än många fler jag mött. Jag vill att ni ska veta ni alltid kommer finna stöd hos alla de människor som befann sig i kyrkan idag, samt på den otroligt fina minnesstunden i församlingshemmet efteråt. Tusen tack för så fint ordnat, ni har verkligen lyckats lyfta en tund tillställning till något såpass vackert. Det tror jag väldigt många personer uppskattar starkt.
Enormt roligt att så många människor deltog. Det är värdefullt!
Var rädd om de människor du har omkring dig, dela många fina skratt tillsammans och glöm inte att tala om hur mycket du tycker om dina nära&kära! ♥
Kommentarer
Trackback
