ett stanna, ett gå.
Det är just i dessa tillfällen jag funderar på att lämna Trollhättan och göra nått nytt.
Mitt sätt att fly verkligheten, då den numera väger allt tyngre.
Att skjuta händelser framför sig, i hopp om att få det lämnat bakom mig.
Mitt sätt att fly verkligheten, då den numera väger allt tyngre.
Att skjuta händelser framför sig, i hopp om att få det lämnat bakom mig.
Det är min räddning i djupa tankar, en ständig flykt.
Men varje gång möts jag av att sanningen sakta springer ikapp mig.
Och plötsligt är jag tillbaka på ruta ett, men i en helt annan tid.
Förhoppningsvis med en stillande smärta och nya tag!
Och plötsligt är jag tillbaka på ruta ett, men i en helt annan tid.
Förhoppningsvis med en stillande smärta och nya tag!
Den stora frågan är alltid om det är värt det.
Ska man ? när i såfall ? vart ? hur ?
Kommentarer
Trackback
