en tid att sakna

Tänk när man var lite, bara ett barn. Då allt man gjorde var en lek, då livet utspelades i den värld jag ville leva i - min fantasi sattes på spel. Man lekte både roliga och lätta lekar, men även ibland blev lekarna tyngre och jobbiga. Det jobbigaste vi mötte var en kompis som tog din leksak, när mamma skällde på dig för att du stökat ner eller när din favorit nalle tappade sitt plast öga. Visst var det enkelt? Lite smågulligt måste jag säga när jag tänker tillbaka, vilket otroligt lätt liv man hade som barn. Jag minns hur mamma alltid sagt, " små barn ger små problem, stora barn ger större problem" och precis så är det. Även för oss, när vi var små uppfattades allt väldigt milt och vi tänkte inte så mycket på saken utan skakade snabbt av oss de som uppfattas jobbigt. Idag, som 20åring går vi djupt ner i de problem som ofta dyker upp. Om det såväl sker på det lilla planet för en själv eller något globalt som påverkar hela jordens befolkning. På något vis är vi såpass stora, såpass kunniga och pålästa att vi förstår händelsens utsträckning. Så som denna stora terrorattack som nyligen hänt i Norge. Den påverkar oss alla så otroligt starkt, det är en fruktansvärd handling och människans vill inget annat än att hjälpa till och finnas för de drabbade. Man känner stark empati och en vilja att vara på plats och hjälpa till. Vi är nyfikna och vill bilda en uppfattning, vilket isig ger oss ännu mer sorg och tankar till det hemska som inträffat.
Jag önskar ibland att jag vore barn och kunde se världen med små ögon. Inte leva i denna ljusa men ack så mörka värld som omger oss. Att kunna skaka av sig de hemska tankar och fokusera på någonting man tycker är roligt. Men tyvärr är det inte så, vi är så medvetna om vad som kan hända idag, det kan hända även oss - man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn!  Är man säker någonstans? Vem kan man lita på? Hur ska dessa ungdammar på utöja någonsin kunna lita på en man i polisuniform igen? Hur ska de kunna leva med den syn att se sina goa vänner skjutas till döds precis framför ögonen på dem? varför klarade sig några och inte de andra, orättvisan som ekar i deras huvuden, men samtidigt lyckan att ha klarat sig.

Ja det jag vill få säga är att även den lilla människan någonstans i grannlandet Sverige faktiskt kan må riktigt dåligt och påverkas otroligt illa över det som hänt vårt broderland Norge. !

Jag önskar nästan att jag vore barn och kunde se vår hemska värld med små ögon igen.



Ta vara på de nära och kära du har runt omkring dig. Man vet aldrig vad som väntar en. 
Av erfarenhet de senaste veckorna så vet jag hur viktigt det är att tala om för varandra att man uppskattar och tycker om en person. För det kommer kanske en dag då vi verkligen ångrar att vi inte sagt det tidigare, och då aldrig mer får tillfället. Passa på medans du har chansen, det finns inget att förlora? Du kommer göra din vän en tjänst. Sätt färg på vänskapen medans du kan ♥
Norges sak, är vår sak!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0